Get this widget! Visit the Widget Gallery

TV Sajtens betyg: (4/5)

Genre: KOMEDI

Trångt I Kistan (Death At A funeral) är en brittisk svart komedi av Frank Oz. Handlingen kretsar kring Daniel (Matthew MacFadyen) som under en likvaka av sin far desperat försöker få ceremonin att genomföras värdigt sin avlidna far. Släkt, familj och vänner har samlats i faderns hus för att ge ett sista farväl och Daniel är nervös över talet han ska hålla vid sin faders kista, men det visar sig snart bli hans minsta problem. I minglet av sorgklädda folk framträder en kortväxt man som vill prata med Daniel i enrum. Den kortväxte mannen avslöjar att han och Daniels far har haft en homosexuell kärleksaffär och kräver Daniel på 15000 pund eftersom han inte blivit omnämnd i testamentet vilket har fått honom, enligt hans egna ord, att känna sig som en billig slampa. Daniel vägrar falla för utpressningen. Det lilla problemet består då i att den lille mannen har fotografier som visar honom och Daniels far i sexuella aktiviteter som han hotar att gå ut till Daniels mor, släkt och vänner och visa om inte pengarna infinner sig. Daniel rådfrågar sin bror och det hela resulterar i att de kastar sig över den lilla mannen, binder honom och håller honom gömd i ett rum. Till sin hjälp har de två släktingar som får uppdraget att vakta dörren så ingen av besökarna får reda på vad som försegårs. För att lugna ner den skrikande och frustande lille bundna mannen kommer en av släktingarna på den lysande ideén att ge honom en handfull näve piller från en Valiumburk han hittat ute i trädgården. Dessvärre för honom visar det sig att det inte alls var Valium i burken utan LSD i pillerform. Denna pillerburk ställer till med mycket problem under filmens gång. De lämnar den lilla mannen bunden i rummet några minuter, i påverkat tillstånd börjar dvärgen hoppa i en soffa, ramla och slå bakhuvudet i ett bord. Är han död? det är vad de inblandade tror och de sätter en plan i verket att försöka smuggla in liket i Daniels faders kista så att han och bevisen för deras brott försvinner samtidigt som kistan jordfästs.

Detta var en av de roligaste komedier jag sett på länge och rekommenderar starkt att ni ser denna film, förutsägbar på sina ställen men ändock en riktig skrattkatalysator.

Mer information: IMDB

Källa: http://www.filmsmak.se/post.asp?id=387

TV Sajtens betyg: (4/5)

Genre: KOMEDI

Föreställ er att ni är inbjudna till bröllopet mellan er vän och erat ex, ponera sedan vidare att ni kommit upp lite i åren och giftermål blivit en central del av konversationerna med era föräldrar. Pressen att hitta en själafrände att gifta sig med kan då bli lite påfrestande. Ben Stiller spelar i denna film Eddie, en man som just genomgått förödmjukelsen att närvara på ett sådant bröllop och även skämtsamt pekas ut som förloraren som fortfarande är singel. Efter bröllopet sammanförs Eddie med Lila (Malin Åkerman) när han agerar vardagshjälte och försöker stoppa en man som stjäl hennes väska. Eddie tror sig funnit den rätta och hastigt gifter sig Eddie med Lila och off they go på smekmånad. Under smekmånaden börjar Eddie mer och mer inse att Lila inte är tjejen han trodde hon var, faktum är att hon visar sig vara hans totala motsatts, och inte den typ av motsatts han dras till. Efter en liten sololycka då Lila använder mineralvatten istället för solskydd på stranden blir hon bränd och stannar mestadels inne på hotellrummet. Eddie får ensam hitta på små äventyr inom hotellets område för att undslippa Lila och hennes, för Eddie, motbjudande karaktär. Det är då Eddie träffar Miranda (Michelle Monaghan), återigen blir han kär, och han och Miranda börjar spendera mycket tid tillsammans vilket börjar utvecklas till ömsesidig kärlek. Det lilla problemet ligger ju då i att Eddie har en sönderstekt fästmö uppe i bröllopssviten som försvårar det hela lite.

Filmen har en klassisk Ben Stiller-prägel med lika delar dråplig komik och Feelgood-känsla. Mångt och mycket ganska lik Den Där Mary även fast den inte riktigt når upp till samma klass. Jag skulle dock rekommendera att ni ser denna film, allt ni har att förlora på det är energin det tar att dra på smilbanden och skratta till med jämna mellanrum.

Mer information: IMDB

Källa: http://www.filmsmak.se/post.asp?id=382

TV Sajtens betyg: (2/5)

Genre: ACTION

Handlingen tar plats 6 månader efter 28 dagar senare slutar. Man tror man fått bukt med viruset som utelämnade England till ett öde av kaos, ond bråd död och levande zombies i första filmen. En liten zon i London börjar sakta men säkert återbefolkas. I första scenerna får vi se Donald (Robert Carlyle) fly från ett hus som attackeras av smittade människor, han lämnar sin fru i sticket, skrikandes efter hjälp i fönstret. Man tänker -vilken ynkrygg, hoppas att han dör. Donald hamnar dock i zonen för “överlevande” och tar emot sina två barn som levt i exil utanför England tills deras hemland deklarerats som säkert igen. Donald undviker frågor om deras mamma och fingrerar händelsen lite för att inte framstå som den ryggradslösa människa han agerade som när deras mor attackerades. Barnen tröttnar på den skyddade zonen och smiter ut på äventyr utanför spärrarna, de besöker sitt gamla hem och vad finner de där om inte morsan, frustandes och adrenalinstinn. Men hon tycks inte uppvisa samma symptom som de övriga smittade så när soldaterna som sänds ut för att hitta barnen, hittar den smittade kvinnan tas hon till karantänens forskningslabb för vidare undersökning. Nu kan ni säkert gissa vad som händer. Smittan sprider sig givetvis inom den skyddade zonen efter att Donald fått vad han förtjänade när han försöker närma sig sin fru. Militären får order att döda allt som rör sig nere på gatorna. Barnen hamnar hos en grupp osmittade människor som försöker överleva situationen, bland dem en soldat som blivit kvar nere på marken medan hans kollegor står på hustaken och låter maskingevären smattra ner mot gatorna. De flyr genom ett inferno av vinande kulor och smittade människor för att bli upplockade av en helikopter som är utlovad att skickas ut och hämta upp soldaten de har med sig.

Inget jag skulle rekommendera ni ser på biografen utan väntar tills den möjligtvis visas på televisionen. Det är helt enkelt inte värt pengarna att se en återupprepning av 28 dagar senare, även om man har kryddat på manuset lite med ytterligare klichéartade överhängande hot som till exempel “Code Red” det vill säga att inom en viss tid kommer militären utplåna allt levande i staden med bomber. En klassisk lösning på ett problem i denna genre. En av de sämre filmer Robert Carlyle medverkar i måste jag erkänna.

Mer information: IMDB

Källa: http://www.filmsmak.se/post.asp?id=383

TV Sajtens betyg: (2/5)

Genre: ÖVRIGT

Som stort fans av Seinfeld trodde jag denna animerade film som är producerad och skriven av Jerry Seinfeld skulle vara hysteriskt rolig. Filmen börjar bra med att den lilla biet Barry, vars röst är utlånad av Seinfeld, får kall gadd när han inser att han ska arbeta med honungsproduktion i bikupan tills dagen han dör . Liksom i så många andra animerade filmer där man förmänskligar insekter vill Barry ut och se världen utanför bikupan. När chansen kommer tar han den och med taniga vingar surrar han sig ut i världen. Han flyger omkring i människornas stad tills regnet kommer vilket leder honom till att hamna i människotjejen Vanessas lägenhet. Det visar sig att Vanessa är en obotlig djurvän och skyddar Barry när hennes vän vill dräpa honom med ett par skor. Barry blir kär i Vanessa och bryter mot binas kod genom att öppna munnen och tala till människan. Efter första chocken lagt sig hos Vanessa börjar hon och Barry umgås och filmens handling kretsar kring deras förhållande, samt förhållandet mellan Barry och hans föräldrar som vill att han ska börja arbeta i bikupan som alla andra bin. Plötsligt tar handlingen en dramatisk vändning då Barry upptäcker att människorna säljer honung på burk i affärer, han drar hela mänskliga arten inför rätta i en domstol och anklagar dem för att ha stulit binas livsverk.

I ärlighetens namn, filmen är inte speciellt rolig, och det är inte för jag är vuxen jag säger detta. Filmen är genomsyrad av referenser till dagens amerikanska showbiz vilket gör det svårt för barn och ungdomar att förstå många av skämten, möjligtvis kan den uppskattas till fullo av Hollywoods kändisbarn, om ens det. Och förstår man inte referenserna så är allt som är kvar ett surrande bi ackompanjerat till Jerry Seinfelds gälla stämma i A-dur.

Mer information: IMDB

Källa: http://www.filmsmak.se/post.asp?id=381

TV Sajtens betyg: (2/5)

Genre: ACTION

Det ska i ärlighetens namn sägas att mina enda erfarenheter av Transformers innan jag begav mig för att se filmen var en liten plastleksak jag hade som 10-åring. Jag hade därför svårt att hänga med i svängarna när det gällde goda transformers som inte fick skada människor och onda som kunde förinta allt i deras väg. Filmens handling kretsar kring två typer av robotar som kommer till jorden för att leta reda på en kub som en gång gav dem liv. Den ena typen är Autobots som representerar de goda robotarna och de andra är Decepticons som är onda och villiga att göra allt i sin makt för att få tag på denna kub. Effekterna har man inte sparat på utan de datorgenererade robotarna och de maffiga explosionerna startar bara ett par minuter in i filmen och sedan rullar det på i en rasande fart. I ett så pass högt tempo att jag inte riktigt hänger med i vilka robotar som är goda och onda. Ovanpå det har man använt sig av snabba klipp och skakiga kamerabilder som efter ett tag gör att jag bara tycker att det är jobbigt att titta. Som elva-, tolvåring hade jag definitivt älskat den här filmen, vilket märktes på biosalongens yngre publik, men det här är definitivt inget som varken imponerar eller intresserar en som passerat tonåren.

Mer information: IMDB

Källa: http://filmsmak.se/post.asp?id=269